Tisdag

Här har det varit tomt i några dagar nu av lite olika anledningar. Har jobbat både lör, sön och igår, samtidigt som Charlie är sjuk igen (förhoppningsvis på bättringsvägen igen) och som toppen på allt så fick vi sent igår kväll sätta oss i bilen och åka iväg till förlossningen. Jag har haft ont i revbenet strax under bröstet på höger sida i några dagar och även bak högt upp på ryggen och igår upplevde jag mycket minskade fosterrörelser och eftersom de varnar lite överallt om det så ringde jag och hörde mig för. Fick prata med en jättesnäll sköterska och hon ställde lite frågor och sen sa hon att vi var välkomna in för en koll direkt. När vi kom dit möttes vi av ytterligare en jättetrevlig (kanske samma) sköterska som ledde oss in i ett undersökningsrum och tog mitt blodtryck, puls, tempen och så fick jag lämna ett urinprov. Sen fick vi vänta en stund och så kom en annan kvinna in, också hon hur trevlig som helst, och förstående. Hon förklarade att hon skulle göra ett ultraljud fast det visade på skärmen som ett EKG och att det kan vara så att hon inte hittar direkt men att vi inte skulle bli rädda för det är vanligt i min vecka. Nästan direkt hörde vi mina egna hjärtslag men då flyttade hon runt lite på sändaren(?) och då hörde vi högt och tydligt ett snabbt pickande hjärta. Underbart! Bebisen kom såklart igång och började sparka (sköönt!) och jag fick en knapp som jag skulle tycka på varje gång jag kände av en spark. Där fick jag ligga i en kvart kanske sen kom en läkare och pratade med oss. Alla värden såg bra ut och troligen är besväret (eller vad jag ska säga) med revbenet muskulärt så det var skönt att höra. Bebisens hjärtljud lät också jättefint och vi fick åka hem och sova. Måste verkligen säga att jag fick ett så bra intryck av förlossningen och de tre kvinnorna som jag träffade där. De tyckte det var bra att vi hört av oss och kommit in på en koll. Sen ser jag verkligen fram emot att föda barn tillsammans med Anton. Finns ingen som jag hellre skulle vilja gå igenom det här med ❤️
 
Vi hade ju lite egentid i rummet medan vi lyssnade på hjärtljuden och jag tryckte på knappen vid varje spark. Lite övertrötta och väldigt lättade. Bjuder på detta fina kort, haha! Ser nu också att på skärmen står det bara ett streck och det är för att ibland tappade sändaren kontakten med bebisen eftersom den rörde sig så det är som det ska. 
 

Kommentarer
Postat av: Sanna

Tur att inget var knasis med lille bebisen :-) Synd att vi inte bor i samma stad längre.. För då hade du ju kunnat komma på gravidmassage hos mig! Jag har massa gravida tjejer som går hos mig nu. Tror det är en baby-boom ;-)

Svar: Ja det är synd, vore jättekul att ses men det är svårt att få till med jobb och allt. Men åker jag till Norrköping (eller i närheten) så lovar jag att jag hör av mig. Men dock har jag inte kvar ditt nummer för min mobil gick sönder för ett tag sen och i den jag har nu har jag inga gamla nummer kvar :) Så släng iväg ett sms :)
mineforlife.blogg.se

2014-09-16 @ 12:39:56

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0